Ludvig och Leija Eiman

Idag åkte pappa med barnen till Maxi för att införskaffa kalasmaterial. Det började lite oroväckande med att både Ludvig och Leija ville åka inne i bilvagnen, men Leija gick med på att åka uppe på taket till en början. Efter en stund kom vi fram till mejeridisken, och det var dags för ett platsbyte så att Leija fick åka inne i vagnen. Men det ville inte Ludvig alls. Efter en stunds käbbel kom en i personalen fram och hjälpte till genom att prata med Ludvig och säga till honom att hon nog tyckte att det var Leijas tur att åka i vagnen. Det tyckte inte Ludvig om, så han hoppade upp i pappas famn och höll för öronen. Sen var han betydligt mer medgörlig resten av shoppingrundan…

Efter kvällsvällingen invigde vi Leijas nya söta nattlinne. Hon tog stolt på sej det. Det är ganska stort så det är lite svårt att gå i trappan. Men Leija löste det snabbt genom att hålla upp klänningen med ena handen. Sedan var mamma bara tvungen att fota Leija. Det gick hon gladeligen med på – till att börja med…

Efter ett par fuktiga dagar var det äntligen lite varmare i helgen och därmed dags att måla lekstugan. Färgen var redan inhandlad och klar, så det var bara att sätta igång. Pappa började så smått under tiden som mamma och barnen gick och hälsade på hos Fabian och Alma. När de kom tillbaka ringde vi in farmor och Marcus som extra hjälp; farmor passade Ludvig och Marcus målade. Nu är stugan röd med vita knutar och så stilig som bara den! Ett andra lager färg kommer nog behövas, men det får vänta till nästa soliga dag.

När pappa beklagade sig lite för farmor om att Ludvig inte gör som man säger till honom, utan bara det han själv vill så sa hon ”han är ju fyra år, då är man sån”. Det tyckte pappa lät jobbigt. Men sen kom vi fram till att när man är fyra år och en dag så är man ju faktiskt mer än fyra år…

Efter målningen skulle Fabians komma på besök och beundra underverket, och eftersom det var så fint väder och varmt i solen tänkte vi att det var lämpligt att passa på att grilla samtidigt. Tyvärr hann det bli molnigt och kallt innan grillningen var klar, men gott blev det åtminstone.

Mamma och Leija gick upp först idag, Ludvig behövde sova ända till nio innan han tyckte att det var dags att vakna! För att fördriva tiden plockade de fram lite färg och målade. Det är en modern teknik som kallas ”fullkontaktsmålning”…

Man skulle kanske kunna tro att en sån sovmorgon skulle göra Ludvig till världens mest harmoniska barn, men då skulle man missta sig. Det var inte mycket som var rätt för honom idag. Men en sak var åtminstone uppskattad: vi skruvade ihop en studsmatta åt barnen. I ett svagt ögonblick innan flytten hade pappa sagt till Ludvig att det var klart att vi skulle ha en studsmatta på tomten, innan han riktigt insett att tomten inte är så ruskigt stor. Men som tur är så hade ICA en alldeles lagom stor studsmatta att sälja åt oss!

På bilden skymtar Leija innanför skyddsnätet, och på tur att prova står grannflickan Isabella.

Nu blev det så dags att åka hem till Sverige igen. Vi gick upp riktigt tidigt på morgonen för att hinna äta frukost och packa ihop det sista innan bussen som skulle ta oss till flygplatsen kom. Både frukosten och bussresan gick utan större komplikationer, och sen var vi framme på flygplatsen.

Där blev det lite bekymmer med att incheckningen, det var teknikstrul och konstiga bokningar och allt vad det var. Men till slut kom vi vidare och fick sitta och vänta vid gaten. Tyvärr var flyget också försenat en stund, och när vi väl kom ombord var klockan trekvart mer än den borde varit. Kaptenen lovade dock att vi skulle ha medvind och knappa in hälften av det innan vi landade.

Flygningen gick bra för vår del, barnen skötte sig och maten gick att äta. Ludvig tittade på film på iPaddan en lång stund och gjorde inte mycket väsen av sig. Det gjorde dock en bebis två rader fram som absolut inte var speciellt förtjust i att flyga. Hon skrek för full hals merparten av resan. Hennes föräldrar var inte allt för pigga när vi landade på Landvetter…

Lyckligt landade letade vi reda på bilen och åkte raskt hemåt. Alla utom Helena lastades av i Ytterby, och sen stund senare lastades även hon av i Kode. Slutet gott, allting gott! Nu var det bara att sova och komma in i vardagen igen…

Idag på kids cluben fick man måla tshirts. Ludvig valde att färglägga en bil från filmen cars. Han var väldigt noggrann men tröttnade efter ett tag och tappade fokus och tittade istället på filmen som visades på tv:n.

På kvällen var det turkisk afton i restaurangen med flaggor och röda dukar. Man fick också paraplydrinkar som Ludvig tyckte var väldigt fina.

I morse gick mamma iväg med Leija utan att hon druckit morgonvälling, det är snudd på unikt. Leija var nöjd med att bara gå omkring på hotellområdet och titta på allt.

På eftermiddagen tog vi lokalbussen in till centrum för att se på omgivningen och shoppa. Där blev vi påhoppade av svensktalande affärsinnehavare. Många kunde bara slänga sej med fraser som ‘kom in och titta’ eller ‘Det är gratis att titta’ men en del kunde verkligen prata svenska så man fick passa sej för vad man sa. men en del ‘märkes’-kläder blev det i alla fall.

Nere vid hamnen låg det några svenska båtar utsmyckade till piratbåtar som lockade Ludvig intresse.

Det var också många frågor om allt han såg runt omkring sej. Bland annat om Moskén med minareten som ropade ut böner.

Leija ville mest bli buren. När det inte fanns någon skojig affär att riva ner saker i förstås.

Ännu en härlig frukost intogs i restaurangen.

Med mat i magen gick vi ner till havet och badade. Eller rättare sagt Ludvig och Helena badade och vi andra slappade vid solstolarna. Som ni ser var det ingen rusning till havet trots att det var dryga tjugo grader. Hotellet hade bara halv beläggning av sina rum så det var cirka 200 personer på plats.

Ludvig älskade att bada och hittade på alla möjliga lekar.

Leija satt och pillade sej i naveln – bokstavligt talat. Hon försökte nämligen peta in sandkorn i naveln.

Efter dagens middag gick vi till hotellets mini-tivoli. Vi var först på plats så det var bara att peka på det man ville åka. Leija och mamma åkte ett litet tåg runt runt tills de tröttnade och då var det bara att säga till när man ville gå av. Under tiden prövade Ludvig ett litet parisehjul. Men när det steg uppåt tyckte han det var läskigt och vakten fick ta ner honom direkt.

Efter en härlig frukost begav vi oss alla ut till barnhörnan där det fanns en liten barnpool med rutschkanor. Ludvig var väldigt ivrig att testa rutschkanorna men fick en chock när han landade i vattnet som var väldigt kallt. De tyckte Leija också så vi gick snart till den andra barnpoolen som var betydligt varmare. Efter en underbar lunch med massor av rätter och efterrätter gick vi ner till stranden som låg 100 meter från hotellet. Man fick gå genom en gångtunnel för att komma dit. På tunnelns väggar fanns fina målningar med Nemo-fisken som Leija noterade, massa dörrar och annat spännande att titta på. Vid tunnelns slut fanns två Lejon som barnen klappade.

Ludvig och Helena gick genast ner och badade. De påstod att det inte var kallt. Leija satt nöjt och lekte i sanden i säkert en timme.

Med en vagn och fyra stora väskor i bagaget åkte familjen och Helena till Landvetter för att flyga till Turkiet. På flygplatsen fanns en lekplats som barnen hade jättekul på. Det var inte lika roligt att flyga fyra timmar. Den första timmen var allt spännande. Ludvig fick mat och Leija hade inget emot att sätta fast säkerhetsbältet runt sig. Men sen var det ganska tråkigt att att sitta still och barnen började krypa omkring på golvet. Klockan 21.30 landade vi och kunde sätta oss i en buss som skulle ta oss från Antalya till Alanya. Under den två timmar långa färden somnade båda barnen men vaknade upp igen när vi kom till hotellet. På hotellrummet kröp Ludvig upp den stora sängen och sa att han ville mysa lite. Fem minuter senare hade han somnat och strax därefter Leija.